Nyår

Nytt år stundar och för min del tycker jag att det ska bli skönt att bli av med det gamla. Jag har tillbringat mesta delen av det här året under isen. Med hjälp av nya underbara piller och lite annat håller jag på att ta mig upp på land igen Kanske finns det både ork och lust till hundträning, tävlingar och eventuellt lite annat smått och gott under nästa år!

Mesta delen av året har präglats av Decos skada. I våras fick han börja röra lite smått på sig igen och sedan dess har vi mer eller mindre ägnat oss åt rehabilitering. Nu börjar det kännas som om vi har tagit oss igenom det värsta och Deco börjar bli mer som vanligt i både kropp och knopp Att jag är så glad att det gick bra med honom har jag skrivit förr och jag gör det igen: jag är så glad att vi får ha honom kvar hos oss och att han kan leva ett vanligt kelpieliv utan begränsningar

Bönan då? Underbara gosiga Bönan börjar nog så smått landa i sig själv Den sista tiden känns det som att han har mognat och det märks framför allt när vi tränar. Han är inte lika splittrad, förvirrad, någon annanstans och helt uppe i det blå Fortfarande är han liksom sin kusin(?) traktens mesta Utkiksminister men vi ska väl ha något att jobba med i framtiden också

Preben är vår allra bästa knävärmare och charmtroll! Sin husses hund i alla väder men gillar oss allihop. Tyvärr blev han väldigt rädd när blixten slog ner ”på” oss i somras och det visar sig väldigt tydligt de här senaste dagarna. Idioter borde inte få skjuta raketer! Förresten – förbjud skiten! Det har smällt här i några dagar nu och Preben gillar det inte alls! Han och jag kommer att tillbringa kvällen på det fönsterlösa kontoret med märgben på golvet, dörren stängd och något sådant här i högtalarna:

Eller kanske det här:

*

En bra sak som hänt i år är att jag hittat en jättebra människa att träna med Visserligen är hon väldigt trevlig men det bästa är nog att hon är lika jävla petnoga som jag! Dessutom missar hon aldrig att säga till mig när jag slarvar. Jävligt jobbigt men BRA! ♥

I går var vi i farten igen och Cissi fotade:

Framförgående

Rutan

Kryyyyp

Med vinkel

Framåtsändande, skall, hoppapport och uppletande av små äckliga naturpinnar hann vi också med. Alltihop utom Decos uppletande gick finemang. Jag får nog börja lägga lite mer krut på att även naturpinnar är extra kul… alltså extra EXTRA kul! Vanlig skojighet räcker tydligen inte.

Att festa och fira att man blivit äldre tycker jag är väldigt överskattat. I år känner jag mig dessutom äldre än någonsin eftersom Samuel tydligen är så stor att hans mossiga föräldrar inte duger som sällskap på nyårsafton utan denna dag kräver föräldrafri fest med kompisar! Det hör till att de växer upp och jag hoppas han har kul men jag hoppas också de låter bli raketerna.

I dag hade vi sol och jag passade på att lufta kameran nere vid sjön. Härligt! Resultatet blev lite rimfrost på ett fönster och solblänk i isen på sjön, ihopknåpat med lite annat. Med det önskar jag er alla

Ingen vanlig dag…

… för i dag är det Danskens födelsedag! Fyra härliga år blir han i dag och för att fira tilldragelsen fick han en långrunda med sina kompisar och på diskbänken väntar märgben Hur mycket han äter av sitt ben får vi se, han brukar tröttna rätt fort och sedan ägna sig åt att hålla reda på de andras ben och gärna försöka sno dem. Där får han konkurrens av Bönan som sysslar med ungefär samma sak, fast utan att gå runt och morra åt alla…

I dag blev det en runda till optikern. Igen Förhoppningsvis för sista gången på länge. INTE hoppa-träningen fortskrider med Bönan. Han veeet så väl men det är rysligt svårt att hålla sig Vi hoppas brillorna får sitta på sin plats i fred nu för den här historien var inge kul.

Jag har helt tappat bort dagarna och fick för mig att det är en väldans massa dagar kvar innan det blir jul. I dag fick jag julkort från min mammas moster Margit, en jätteklämmig äldre dam och den enda jag skickar julkort till med posten. Naturligtvis hade jag missat att skicka till henne, trodde jag kunde skicka ett nästa vecka…. Inte passade jag på att ta lite julkortsbilder på hundarna när vi hade snö heller. Det gör inte så värst mycket, tre hundar på rad i snön börjar kännas lite tjatigt. Bilder med snö har jag kvar sedan i fjol så här kommer en innerlig önskan om att alla besökare av min blogg får en riktigt härlig, lugn och stressfri Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Lite handikappad

Fyra gånger hos optikern och lika många försök att böja till brillorna, tio mils resa varje gång… Fjärde gången fick det vara nog. Det är lite pinsamt att sticka in snoken där numera och jag gillar verkligen inte att klaga. Det är en mindre nyttig egenskap hos mig som bättrat sig rejält de senaste åren men om jag bara hade kunnat leva med glasögonen som de var hade jag inte gått dit igen de två sista gångerna. Nu är det tyvärr så att jag inte står ut med att inte kunna se ordentligt och den blixtrande huvudvärken kan jag också gärna vara utan, så det blev några ”i onödan” innan vi kom fram till att det nog inte går att fixa till dem och att det var lika bra att beställa nya.

Eftersom jag känner mina hundar hade jag tagit en försäkring på brillorna…. Då behöver man ”bara” betala 25 % av vad ett par nya hade kostat. Kul. Särskilt mitt i julklappshandlandet… NOT! De tappra brudarna som jobbar hos Smarteyes har varje gång varit hemskt trevliga och tillmötesgående så det är inte deras fel att jag tycker det är pinsamt och dessutom gav de mig ett par nya brillor på garantin vilket innebär att jag inte behöver betala ett dugg

Smolket i bägaren är att de bågar jag hittills haft, och trivts alldeles utmärkt med, utgått ur sortimentet så det var bara att försöka hitta ett par nya. Jag tycker att prova glasögon är lika trist som att prova skor (hatar det!) och dessutom vill jag INTE ha ett par med pilotstuk så det fick bli ett par som jag tyckte minst illa om…. Skit samma, bara jag kan se!

Under hela denna tid lever jag livet med terminalglasögonen. De där som kunde vara lite kul form och färg på eftersom ingen ändå skulle se mig i dem…. Jag ser rätt så bra med dem på en meters håll ungefär, men läsa, wordfeuda, träna hund och titta på TV kräver antingen att glasen åker av eller ommöblering. Det är så klart TV-tittandet som föranlett omorganisering i vardagsrummet. Tur vi inte har hörnsoffan kvar utan kör med fåtöljer

Jag och jyxen tränar uppletande på rundorna. Oftast letar vi pinnar som jag hittar i skogen. Uppletande av vanliga pryttlar är en baggis och jag vill få Deco att verkligen använda näsan i stället för ögonen, så därför blir det pinnar. Mycket har jag sagt om Bönans prestationer på lydnadsplanen och alltihop är sant – det är roligt men det finns det som är kuligare! Till exempel näsarbete! Han slår Deco med hästlängder varje gång vi tränar spår eller uppletande. Han är så jäkla duktig att jag blir helt tårögd (eller är det för att vinden blåser kallt i ögonen ).

Deco ger inte upp i första taget i vanliga fall men när det ligger pinnar ute så är han övertygad om att jag lurar honom på skojigheterna, han SEER ju inga! Dessutom har han börjat ställa sig några meter från mig och ”fråga” Det har han gjort ett tag och jag misstänker att han gjort så någon gång med Classe och att han inte kunde hålla snattran och peppade honom lite… En gång räcker i bland för att Deco ska lära sig, särskilt dumheter. Han brukar hitta dem till slut och han tycker också det är kul men inte som Bruno.

Det var ju Bönan jag skulle berätta om. Han ger inte heller upp. Han hinner i och för sig inte tröttna eftersom han alltid hittar pinnarna så snabbt Han springer supersnabbt och vänder i luften när han känner en pinne. Problemet vi har är att han får så bråttom att hugga den och komma till mig att han oftast tappar den och måste leta reda på den igen Och så tuggar han lite förstås…. Men skit samma, det är världens skojigaste moment och Bruno är BÄST på det, om han och jag får säga det själva