Jag vet inte vem, det var ingen jag kände. Jag är ganska säker på att individen har päls, relativt stora framtänder och är mycket duktig på att klämma sig in i ytterst små hål.
Det jag vet är att denna någon har behagat mosa sig in i tex. en av våra väggar och där fått för sig att det vore en bra idé att lägga sig och dö. Det hade väl inte gjort så mycket om det inte var för lukten! Det stinker apa i köket 
Eller mus. Möjligen råtta…
Förutom att vi besväras av den gräsligaste stank så har dagen innehållit en del pyssel med projektet. Cissi hade både tålamod och pedagogisk förmåga att lotsa mig rätt. 
Härligt! I brist på hundträning får man roa sig med annat.
Jag fick tyvärr för mig att koppla in hörlurarna till telefonen när jag pratade med Cissi, för att kunna skutta lite upp och ner och inte behöva hålla i den. Under en liten utflykt till verandan så trasslade jag förstås in mig i sladdarna och hela skiten for i stengolvet 
Som tur är funkar den men stänga av och på- knappen som jag använder 300 gånger om dagen, typ är plötsligt knappt upphöjd och tryckbar alls. Buhu… snyft.
Jag kunde förstås använt bluetoothen som som jag fick med när jag köpte mobilen, om det inte hade varit så att den låg kvar i paketet och det gick inte att öppna. Tycker ni ungarnas leksaker är väl inpackade och svåra att få upp, så är det ingenting mot en bluetoothförpackning.
I brist på tjusiga rimfrostbilder och klarblå kall himmel så får det bli en med utsikt från stationen från i somras. Snart är vi där igen
