Vi började med en liten runda med våra grabbar och Impe och Kiraly för att de skulle få spana in varandra och komma över eventuella antipatier innan de släpptes i hop i huset. Det var många upprörda känslor från både Preben och pumin Kiraly. Inte mot varandra dock, K var mest upprörd över hela situationen och Preben hade aldrig sett en whippet med täcke! Inte en whippet utan täcke heller för den delen Den upprörda Herr K brydde han sig inte alls om utan det var Impe som var mest skum enligt Preben.

Bruno och Deco har kollat in de grabbarna förut och Bönan var nog mest intresserad av att ta en redig springtur med Impe. Det tyckte inte vi att han skulle så han höll sig mest på sin egen kant.

Jag fick en liten tår i ögat när jag såg hur fint Deco uppförde sig mot den osäkert upprörda Kiraly. Han visade tydligt att han förstod sig på honom och att han inte var ett hot. Så jäkla go han är mitt lilla Snufs! Bönans förslag om en springtur med Impe tyckte Deco var en utmärkt idé men de trista mattarna tyckte som sagt annat i den frågan.

Preben, som också är osäker på nya bekantskaper började naturligtvis med att morra och bära sig åt, dock bara åt han med täcket men när vi hade gått en stund så släppte det De uppförde sig mycket bra allihop och det värmer ett mattehjärta att se!

När Impe och Kiraly väl kom in i huset började nästa prövning: katterna! Som tur är så var den första de träffade på Sture och han gillar hundar Bästa, finaste Sture gjorde nog att åtminstone Impe fick en bra introduktion i hur man kan umgås med katter.

När vi sedan slog oss ner vid köksbordet för att starta vårt (än så länge) ganska hemliga projekt så låg alla utom Preben och Impe i köket och slappade tillsammans. Impe och Preben slog sig ner bredvid varandra i var sin fåtölj och det var helt ok för båda När de skulle gå och Impe visade sig i sitt täcke så var han läskig igen…. knasPreben!

Vi tycker att det är självklart att hundar ska få komma på besök hos oss, vi är ju hundmänniskor och de flesta som kommer till oss har också hund. Då känns det konstigt om deras hundar inte kan få följa med och hälsa på. Hundarna behöver inte älska varandra men de ska tolerera att andra kommer till oss , springa runt och busa får de heller inte göra och det brukar funka hur bra som helst! Och det gjorde det i dag också!

Till råga på allt så har jag inget att skriva om. Jo visst, vi tränar lite på rundorna men det är inte direkt något att berätta. Just nu är projektet med Deco att få honom att sätta sig snabbt och det går inget vidare Jag kan inte direkt belöna ett beteende som aldrig visar sig….

Årstiden och det vädermässiga eländet fortsätter också med full kraft. Vi har underhållits med kopiösa mängder regn som efter hand frös till is på alla vägar häromkring. Det går verkligen inte att gå som en normal människa när det är så jäkla halt Jag funderar nästan allvarligt på att köpa någon slags broddar att sätta på skorna… Tantvarning på det, men vad gör man? Det skulle inte göra så mycket för träningens skull för än har jag inte hittat skor till hundarna med broddar på

Som lök på laxen så fick vi snö En jävla massa! Och vad jag tycker om det vet väl alla någorlunda trogna läsare.

I brist på träning så blir det så klart en del fotande på rundorna i stället.

Lilla skogen

vid Norrsjön

Ovanstående är från tiden när vi bara hade fått lite lagom med snö, nu har vi mycket mer… Däremot har vi lika mulet hela tiden som det är på ovanstående bilder. Utom i dag Solen lyste lite till och från i säkert en timma innan det mulnade på och började snöa igen…

Mitt senaste projekt är fågelfotografering. Inte för att jag är särskilt intresserad av fåglar utan för att det är kul att ha något nytt att öva sig på Jag tog mig för att försöka fånga fåglarna i flykten och till det krävs det snabba slutartider och därmed mycket ljus. Har man dessutom bara tillgång till objektiv som inte inhandlats för fantasisummor så behövs det ännu mera ljus. Mulna dagar blev inte fågelförevigandet särskilt bra men i dag när solen tittade fram så passade jag på.

Egentligen borde jag bygga mig ett gömsle vid äppelträdet så jag kan komma ännu närmare de små rackarna men grannarna tycker redan jag är ganska konstig med mitt hunderi och allt , så det fick bli att hålla sig inomhus och fota. Turligt nog har vi ett litet fönster i trappan och där hölls jag och smög med kameran

Aldrig har jag tänkt på vilken ful fågelmatare vi har Det räcker väl om den är praktisk att fylla på… ? När den hamnade på nästan varenda bild så blev det smärtsamt tydligt hur gräslig den är. En ny och snyggare ska inhandlas!

När det gäller bilderna i bloggen kan jag också meddela att om man vill se hur de ser ut med skärpa så gäller det att klicka på dem. Jag vet inte varför de suddas till när de bara ligger på sin plats men så är det, så klicka på!

Nu ska de väl bli nöjda

Ute är det en massa läskig snö och mer är på väg hoppas vi ändå kan träna på torsdag!

Posted from WordPress for Android

Posted from WordPress for Android

Vi började med uppletande och den här gången hade vi Nasse, Nalle Puh och Tiger i rutan. Vi var väldigt ambitiösa och vallade efter alla konstens regler och märkte till och med upp hörnen med snitslar. Jag vet inte vem som var snitselansvarig, jag var ju fullt upptagen med att fota men den var rätt ofyrkantig

Det gick bra att träna ändå

Deco skötte sig väldigt bra med bara ett par omotiverade utflykter till grannkommunen Bruno däremot, som alltid brukar glänsa när det är näsarbete på gång, fick problem.  Nasse och Tiger gick bra, men han gillar kanske inte Nallar? Han fick köra med Classe och det var kanske lite konstigt för honom (Bruno) och han var ganska nerpulad i mossan (Nalle Puh alltså, inte Classe)…. men ändå… Han var två decimeter i från och hittade inte stackars Nalle Puh.  Han jobbade väldigt bra i alla fall även om han till slut var övertygad om att det inte fanns mer att hämta.

Eftersom Classe körde Bönan så hängde jag i rutkanten och fotade. Trägen vinner och övning ger färdighet sägs det, i så fall vet jag inte varför bilderna blev så dåliga? Måste bero på objektivet!

Påklädning

Å hej vad det går!

Hittat Nasse!

Efter lite fika körde vi lydnad på planen. Cissi körde snällt med Classe och Bönan och petade på mig, och jag domderade med Jerker och Impe och pillade med Cissi.

Trots sol och fint väder var det kallt som i Sibirien så några bilder från det blev det inte. Den skakningsoskärpan som hade blivit då hade jag aldrig kunnat laga i photoshop

Decos framåtsändande är rakt, för långt och med ganska dålig tempoväxling vid gruppen. Eftersom jag är en lat rackare har jag inte brytt mig så mycket om det utan mest varit lycklig över att han går rakt! Det ska bli ändring nu och därför började jag ta tag i det i fredags. GÅ sakta och BROMSA IN tränade vi. Med grupp och allt! Tack för att ni stod där och frös för vår skull! Det gick riktigt bra och som vanligt är det bara att nörda på.

Den lilla petitessen med fotgåendet innan sändandet behöver också filas på. Ivägskickandet är inget problem, det går i hundra knyck, men att gå fot är. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att han går lite väl långt fram

Körde skall med kommendering och minsann, då visste lilla Gullet exakt vad som komma skulle och tjuvade i gång lååångt i förväg! ♥

Classe och Bönan körde framförgående och linförighet och framförgående måste jag nog säga håller på att utvecklas till Brunos bästa gren! I alla fall så här långt…

På vägen hem från klubben hade vi sällskap av vinterns hittills finaste himmel

Om åtta veckor är det Vasaloppet och sen är det VÅR!

Mesta delen av året har präglats av Decos skada. I våras fick han börja röra lite smått på sig igen och sedan dess har vi mer eller mindre ägnat oss åt rehabilitering. Nu börjar det kännas som om vi har tagit oss igenom det värsta och Deco börjar bli mer som vanligt i både kropp och knopp Att jag är så glad att det gick bra med honom har jag skrivit förr och jag gör det igen: jag är så glad att vi får ha honom kvar hos oss och att han kan leva ett vanligt kelpieliv utan begränsningar

Bönan då? Underbara gosiga Bönan börjar nog så smått landa i sig själv Den sista tiden känns det som att han har mognat och det märks framför allt när vi tränar. Han är inte lika splittrad, förvirrad, någon annanstans och helt uppe i det blå Fortfarande är han liksom sin kusin(?) traktens mesta Utkiksminister men vi ska väl ha något att jobba med i framtiden också

Preben är vår allra bästa knävärmare och charmtroll! Sin husses hund i alla väder men gillar oss allihop. Tyvärr blev han väldigt rädd när blixten slog ner ”på” oss i somras och det visar sig väldigt tydligt de här senaste dagarna. Idioter borde inte få skjuta raketer! Förresten – förbjud skiten! Det har smällt här i några dagar nu och Preben gillar det inte alls! Han och jag kommer att tillbringa kvällen på det fönsterlösa kontoret med märgben på golvet, dörren stängd och något sådant här i högtalarna:

Eller kanske det här:

*

En bra sak som hänt i år är att jag hittat en jättebra människa att träna med Visserligen är hon väldigt trevlig men det bästa är nog att hon är lika jävla petnoga som jag! Dessutom missar hon aldrig att säga till mig när jag slarvar. Jävligt jobbigt men BRA! ♥

I går var vi i farten igen och Cissi fotade:

Framförgående

Rutan

Kryyyyp

Med vinkel

Framåtsändande, skall, hoppapport och uppletande av små äckliga naturpinnar hann vi också med. Alltihop utom Decos uppletande gick finemang. Jag får nog börja lägga lite mer krut på att även naturpinnar är extra kul… alltså extra EXTRA kul! Vanlig skojighet räcker tydligen inte.

Att festa och fira att man blivit äldre tycker jag är väldigt överskattat. I år känner jag mig dessutom äldre än någonsin eftersom Samuel tydligen är så stor att hans mossiga föräldrar inte duger som sällskap på nyårsafton utan denna dag kräver föräldrafri fest med kompisar! Det hör till att de växer upp och jag hoppas han har kul men jag hoppas också de låter bli raketerna.

I dag hade vi sol och jag passade på att lufta kameran nere vid sjön. Härligt! Resultatet blev lite rimfrost på ett fönster och solblänk i isen på sjön, ihopknåpat med lite annat. Med det önskar jag er alla

I dag blev det en runda till optikern. Igen Förhoppningsvis för sista gången på länge. INTE hoppa-träningen fortskrider med Bönan. Han veeet så väl men det är rysligt svårt att hålla sig Vi hoppas brillorna får sitta på sin plats i fred nu för den här historien var inge kul.

Jag har helt tappat bort dagarna och fick för mig att det är en väldans massa dagar kvar innan det blir jul. I dag fick jag julkort från min mammas moster Margit, en jätteklämmig äldre dam och den enda jag skickar julkort till med posten. Naturligtvis hade jag missat att skicka till henne, trodde jag kunde skicka ett nästa vecka…. Inte passade jag på att ta lite julkortsbilder på hundarna när vi hade snö heller. Det gör inte så värst mycket, tre hundar på rad i snön börjar kännas lite tjatigt. Bilder med snö har jag kvar sedan i fjol så här kommer en innerlig önskan om att alla besökare av min blogg får en riktigt härlig, lugn och stressfri Jul och ett riktigt Gott Nytt År!

Eftersom jag känner mina hundar hade jag tagit en försäkring på brillorna…. Då behöver man ”bara” betala 25 % av vad ett par nya hade kostat. Kul. Särskilt mitt i julklappshandlandet… NOT! De tappra brudarna som jobbar hos Smarteyes har varje gång varit hemskt trevliga och tillmötesgående så det är inte deras fel att jag tycker det är pinsamt och dessutom gav de mig ett par nya brillor på garantin vilket innebär att jag inte behöver betala ett dugg

Smolket i bägaren är att de bågar jag hittills haft, och trivts alldeles utmärkt med, utgått ur sortimentet så det var bara att försöka hitta ett par nya. Jag tycker att prova glasögon är lika trist som att prova skor (hatar det!) och dessutom vill jag INTE ha ett par med pilotstuk så det fick bli ett par som jag tyckte minst illa om…. Skit samma, bara jag kan se!

Under hela denna tid lever jag livet med terminalglasögonen. De där som kunde vara lite kul form och färg på eftersom ingen ändå skulle se mig i dem…. Jag ser rätt så bra med dem på en meters håll ungefär, men läsa, wordfeuda, träna hund och titta på TV kräver antingen att glasen åker av eller ommöblering. Det är så klart TV-tittandet som föranlett omorganisering i vardagsrummet. Tur vi inte har hörnsoffan kvar utan kör med fåtöljer

Jag och jyxen tränar uppletande på rundorna. Oftast letar vi pinnar som jag hittar i skogen. Uppletande av vanliga pryttlar är en baggis och jag vill få Deco att verkligen använda näsan i stället för ögonen, så därför blir det pinnar. Mycket har jag sagt om Bönans prestationer på lydnadsplanen och alltihop är sant – det är roligt men det finns det som är kuligare! Till exempel näsarbete! Han slår Deco med hästlängder varje gång vi tränar spår eller uppletande. Han är så jäkla duktig att jag blir helt tårögd (eller är det för att vinden blåser kallt i ögonen ).

Deco ger inte upp i första taget i vanliga fall men när det ligger pinnar ute så är han övertygad om att jag lurar honom på skojigheterna, han SEER ju inga! Dessutom har han börjat ställa sig några meter från mig och ”fråga” Det har han gjort ett tag och jag misstänker att han gjort så någon gång med Classe och att han inte kunde hålla snattran och peppade honom lite… En gång räcker i bland för att Deco ska lära sig, särskilt dumheter. Han brukar hitta dem till slut och han tycker också det är kul men inte som Bruno.

Det var ju Bönan jag skulle berätta om. Han ger inte heller upp. Han hinner i och för sig inte tröttna eftersom han alltid hittar pinnarna så snabbt Han springer supersnabbt och vänder i luften när han känner en pinne. Problemet vi har är att han får så bråttom att hugga den och komma till mig att han oftast tappar den och måste leta reda på den igen Och så tuggar han lite förstås…. Men skit samma, det är världens skojigaste moment och Bruno är BÄST på det, om han och jag får säga det själva

Jag trodde fadäsen slutade förhållandevis lyckligt och tänkte att en liten putsning eller två av glasen räckte som reparation av skadan, ända till jag upptäckte att jag hade vissa svårigheter att ta till mig all information som visades på TV:n, och det berodde på synproblem snarare än fattningsförmåga   I torsdags åkte vi in till stan för tillrättning av synhjälpmedlet och sedan dess har varit där inne två gånger till och i dag hoppas jag verkligen att de fått till det som det ska vara. Huvudvärken från helvetet är jag gärna utan och att gå ut i folksamlingar med terminalglasögonen gör jag helst inte om. De där databrillorna valde jag ut när jag redan tillbringat en bra stund med att välja ut de ”riktiga” glasögonen, så dataditona fick bli några jag inte kräktes på direkt, men snygga är de inte

Helgen som gick var p.g.a. huvudvärken inte så värst kul men databrillorna räddade mig lite grann. Jag ser hellre än bra med dem i andra situationer än sittande vid burken men jag kan åtminstone röra mig i möblerade rum utan att stöta till något… Det visade sig att jag även klarade av att baka pepparkakor och underhålla gästerna i går när vi bjöd in till lite glöggfika. Förresten, klarade av att baka pepparkakor är en överdrift….. Mina försök att härma ”man gör bara så här”-recept blev inte direkt som det skulle, men alla blev mätta och vi hade gott om glögg så det var trevligt i alla fall Det där med att det är SÅ gott med mögelost på pepparkakor fattar jag inte heller något av men nu har jag i alla fall provat

Vadå kallt? Bada kan man väl göra året runt?!?!

Det började med månen

fortsatte med solnedgång vid sjön

och där var det förstås både vatten och vind. Tur jag monterade på mig värsta vinterstassen innan jag gick ut. En minusgrad och iskallt! Vinterfenomenet med snor i halva ansiktet och tårar i den andra halvan dök också upp som ett brev på posten

Bruno har ett ovanligt kort minne. Det har jag kanske nämnt ett par gånger förut, särskilt i samband med plats under gång… men att han sedan förra vintern kunde glömma bort vad snö är det trodde jag väl aldrig. Lottobollarna i skallen kom fram igen och det där vita skulle undersökas noooga!

En som inte hade glömt vad snö är:

Det var en fröjd att se honom njuta av vinterns första glädjerull i snön, särskilt som han inte fick ägna sig åt så vilda övningar under hela förra vintern. Brunos uttryck på den sista bilden visar ungefär vad han ansåg om Decos påhitt, han tycker det är roligast att springa så det sprutar snö om tassarna men av den aktiviteten hann jag inte fånga något godtagbart med kameran…

Även om jag inte blev särskilt glad när jag såg allt det läskiga vita i morse så finns det andra som blev desto gladare

Fina, fina Snufsegrisen! Jag är så glad att han är frisk