Någon har dött

Jag vet inte vem, det var ingen jag kände. Jag är ganska säker på att individen har päls, relativt stora framtänder och är mycket duktig på att klämma sig in i ytterst små hål.

Det jag vet är att denna någon har behagat mosa sig in i tex. en av våra väggar och där fått för sig att det vore en bra idé att lägga sig och dö. Det hade väl inte gjort så mycket om det inte var för lukten! Det stinker apa i köket 😯 Eller mus. Möjligen råtta…

Förutom att vi besväras av den gräsligaste stank så har dagen innehållit en del pyssel med projektet. Cissi hade både tålamod och pedagogisk förmåga att lotsa mig rätt. 🙂 Härligt! I brist på hundträning får man roa sig med annat.

Jag fick tyvärr för mig att koppla in hörlurarna till telefonen när jag pratade med Cissi, för att kunna skutta lite upp och ner och inte behöva hålla i den. Under en liten utflykt till verandan så trasslade jag förstås in mig i sladdarna och hela skiten for i stengolvet 😦 Som tur är funkar den men stänga av och på- knappen som jag använder 300 gånger om dagen, typ är plötsligt knappt upphöjd och tryckbar alls. Buhu… snyft.

Jag kunde förstås använt bluetoothen som som jag fick med när jag köpte mobilen, om det inte hade varit så att den låg kvar i paketet och det gick inte att öppna. Tycker ni ungarnas leksaker är väl inpackade och svåra att få upp, så är det ingenting mot en bluetoothförpackning.

I brist på tjusiga rimfrostbilder och klarblå kall himmel så får det bli en med utsikt från stationen från i somras.  Snart är vi där igen 🙂

Mosig i huvudet…

… kan det hända att man blir efter att ha fått tänka en massa. Cissi och hennes jyckar var på besök i dag och satte huvudet mitt alldeles fullt av griller och information 🙂 Kul!

Vi började med en liten runda med våra grabbar och Impe och Kiraly för att de skulle få spana in varandra och komma över eventuella antipatier innan de släpptes i hop i huset. Det var många upprörda känslor från både Preben och pumin Kiraly. Inte mot varandra dock, K var mest upprörd över hela situationen och Preben hade aldrig sett en whippet med täcke! Inte en whippet utan täcke heller för den delen 😉 Den upprörda Herr K brydde han sig inte alls om utan det var Impe som var mest skum enligt Preben.

Bruno och Deco har kollat in de grabbarna förut och Bönan var nog mest intresserad av att ta en redig springtur med Impe. Det tyckte inte vi att han skulle så han höll sig mest på sin egen kant.

Jag fick en liten tår i ögat när jag såg hur fint Deco uppförde sig mot den osäkert upprörda Kiraly. Han visade tydligt att han förstod sig på honom och att han inte var ett hot. Så jäkla go han är mitt lilla Snufs! Bönans förslag om en springtur med Impe tyckte Deco var en utmärkt idé men de trista mattarna tyckte som sagt annat i den frågan.

Preben, som också är osäker på nya bekantskaper började naturligtvis med att morra och bära sig åt, dock bara åt han med täcket 😉 men när vi hade gått en stund så släppte det 🙂 De uppförde sig mycket bra allihop och det värmer ett mattehjärta att se!

När Impe och Kiraly väl kom in i huset började nästa prövning: katterna! Som tur är så var den första de träffade på Sture och han gillar hundar 🙂 Bästa, finaste Sture gjorde nog att åtminstone Impe fick en bra introduktion i hur man kan umgås med katter.

När vi sedan slog oss ner vid köksbordet för att starta vårt (än så länge) ganska hemliga projekt 😉 så låg alla utom Preben och Impe i köket och slappade tillsammans. Impe och Preben slog sig ner bredvid varandra i var sin fåtölj och det var helt ok för båda 🙂 När de skulle gå och Impe visade sig i sitt täcke så var han läskig igen…. knasPreben!

Vi tycker att det är självklart att hundar ska få komma på besök hos oss, vi är ju hundmänniskor och de flesta som kommer till oss har också hund. Då känns det konstigt om deras hundar inte kan få följa med och hälsa på. Hundarna behöver inte älska varandra men de ska tolerera att andra kommer till oss , springa runt och busa får de heller inte göra och det brukar funka hur bra som helst! Och det gjorde det i dag också! 😀