Någon har dött

Jag vet inte vem, det var ingen jag kände. Jag är ganska säker på att individen har päls, relativt stora framtänder och är mycket duktig på att klämma sig in i ytterst små hål.

Det jag vet är att denna någon har behagat mosa sig in i tex. en av våra väggar och där fått för sig att det vore en bra idé att lägga sig och dö. Det hade väl inte gjort så mycket om det inte var för lukten! Det stinker apa i köket 😯 Eller mus. Möjligen råtta…

Förutom att vi besväras av den gräsligaste stank så har dagen innehållit en del pyssel med projektet. Cissi hade både tålamod och pedagogisk förmåga att lotsa mig rätt. 🙂 Härligt! I brist på hundträning får man roa sig med annat.

Jag fick tyvärr för mig att koppla in hörlurarna till telefonen när jag pratade med Cissi, för att kunna skutta lite upp och ner och inte behöva hålla i den. Under en liten utflykt till verandan så trasslade jag förstås in mig i sladdarna och hela skiten for i stengolvet 😦 Som tur är funkar den men stänga av och på- knappen som jag använder 300 gånger om dagen, typ är plötsligt knappt upphöjd och tryckbar alls. Buhu… snyft.

Jag kunde förstås använt bluetoothen som som jag fick med när jag köpte mobilen, om det inte hade varit så att den låg kvar i paketet och det gick inte att öppna. Tycker ni ungarnas leksaker är väl inpackade och svåra att få upp, så är det ingenting mot en bluetoothförpackning.

I brist på tjusiga rimfrostbilder och klarblå kall himmel så får det bli en med utsikt från stationen från i somras.  Snart är vi där igen 🙂

Mosig i huvudet…

… kan det hända att man blir efter att ha fått tänka en massa. Cissi och hennes jyckar var på besök i dag och satte huvudet mitt alldeles fullt av griller och information 🙂 Kul!

Vi började med en liten runda med våra grabbar och Impe och Kiraly för att de skulle få spana in varandra och komma över eventuella antipatier innan de släpptes i hop i huset. Det var många upprörda känslor från både Preben och pumin Kiraly. Inte mot varandra dock, K var mest upprörd över hela situationen och Preben hade aldrig sett en whippet med täcke! Inte en whippet utan täcke heller för den delen 😉 Den upprörda Herr K brydde han sig inte alls om utan det var Impe som var mest skum enligt Preben.

Bruno och Deco har kollat in de grabbarna förut och Bönan var nog mest intresserad av att ta en redig springtur med Impe. Det tyckte inte vi att han skulle så han höll sig mest på sin egen kant.

Jag fick en liten tår i ögat när jag såg hur fint Deco uppförde sig mot den osäkert upprörda Kiraly. Han visade tydligt att han förstod sig på honom och att han inte var ett hot. Så jäkla go han är mitt lilla Snufs! Bönans förslag om en springtur med Impe tyckte Deco var en utmärkt idé men de trista mattarna tyckte som sagt annat i den frågan.

Preben, som också är osäker på nya bekantskaper började naturligtvis med att morra och bära sig åt, dock bara åt han med täcket 😉 men när vi hade gått en stund så släppte det 🙂 De uppförde sig mycket bra allihop och det värmer ett mattehjärta att se!

När Impe och Kiraly väl kom in i huset började nästa prövning: katterna! Som tur är så var den första de träffade på Sture och han gillar hundar 🙂 Bästa, finaste Sture gjorde nog att åtminstone Impe fick en bra introduktion i hur man kan umgås med katter.

När vi sedan slog oss ner vid köksbordet för att starta vårt (än så länge) ganska hemliga projekt 😉 så låg alla utom Preben och Impe i köket och slappade tillsammans. Impe och Preben slog sig ner bredvid varandra i var sin fåtölj och det var helt ok för båda 🙂 När de skulle gå och Impe visade sig i sitt täcke så var han läskig igen…. knasPreben!

Vi tycker att det är självklart att hundar ska få komma på besök hos oss, vi är ju hundmänniskor och de flesta som kommer till oss har också hund. Då känns det konstigt om deras hundar inte kan få följa med och hälsa på. Hundarna behöver inte älska varandra men de ska tolerera att andra kommer till oss , springa runt och busa får de heller inte göra och det brukar funka hur bra som helst! Och det gjorde det i dag också! 😀

Mycket facebook blir det….

… och det gillar jag egentligen inte alls! Jag saknar min lilla blogg och att läsa andras. Det är så klart mitt eget fel att det blivit så här men en del får jag nog skylla på fru V som fick mig att regga mig på fb och till viss del är det också telefonens fel. Det är så rysligt bekvämt att bara slänga upp ett foto och en kommentar på fb, ska jag blogga måste jag gå upp för trappan och sätta mig vid datorn. Jättejobbigt! 😯

Till råga på allt så har jag inget att skriva om. Jo visst, vi tränar lite på rundorna men det är inte direkt något att berätta. Just nu är projektet med Deco att få honom att sätta sig snabbt och det går inget vidare 😦 Jag kan inte direkt belöna ett beteende som aldrig visar sig….

Årstiden och det vädermässiga eländet fortsätter också med full kraft. Vi har underhållits med kopiösa mängder regn som efter hand frös till is på alla vägar häromkring. Det går verkligen inte att gå som en normal människa när det är så jäkla halt 😦 Jag funderar nästan allvarligt på att köpa någon slags broddar att sätta på skorna… Tantvarning på det, men vad gör man? Det skulle inte göra så mycket för träningens skull för än har jag inte hittat skor till hundarna med broddar på 😉

Som lök på laxen så fick vi snö 😦 En jävla massa! Och vad jag tycker om det vet väl alla någorlunda trogna läsare.

I brist på träning så blir det så klart en del fotande på rundorna i stället.

Lilla skogen

vid Norrsjön

Ovanstående är från tiden när vi bara hade fått lite lagom med snö, nu har vi mycket mer… Däremot har vi lika mulet hela tiden som det är på ovanstående bilder. Utom i dag 🙂 Solen lyste lite till och från i säkert en timma innan det mulnade på och började snöa igen…

Mitt senaste projekt är fågelfotografering. Inte för att jag är särskilt intresserad av fåglar utan för att det är kul att ha något nytt att öva sig på 🙂 Jag tog mig för att försöka fånga fåglarna i flykten och till det krävs det snabba slutartider och därmed mycket ljus. Har man dessutom bara tillgång till objektiv som inte inhandlats för fantasisummor så behövs det ännu mera ljus. Mulna dagar blev inte fågelförevigandet särskilt bra men i dag när solen tittade fram så passade jag på.

Egentligen borde jag bygga mig ett gömsle vid äppelträdet så jag kan komma ännu närmare de små rackarna men grannarna tycker redan jag är ganska konstig med mitt hunderi och allt 😉 , så det fick bli att hålla sig inomhus och fota. Turligt nog har vi ett litet fönster i trappan och där hölls jag och smög med kameran

Aldrig har jag tänkt på vilken ful fågelmatare vi har 😯 Det räcker väl om den är praktisk att fylla på… ? När den hamnade på nästan varenda bild så blev det smärtsamt tydligt hur gräslig den är. En ny och snyggare ska inhandlas!

När det gäller bilderna i bloggen kan jag också meddela att om man vill se hur de ser ut med skärpa så gäller det att klicka på dem. Jag vet inte varför de suddas till när de bara ligger på sin plats men så är det, så klicka på! 🙂

I går

var det ett himla gnäll om att jag inte eldat i pannan och att huset var kallt när familjen kom hem.

image

Nu ska de väl bli nöjda 🙂

Ute är det en massa läskig snö och mer är på väg 😦 hoppas vi ändå kan träna på torsdag!

Posted from WordPress for Android

Världens sämsta matte!

Det är jag det. Trots att jag häver superlativer över världens bästa Snufs så lyckades jag ändå glömma bort hans födelsedag 😦 Den inföll i går och firades inte alls. Jag hoppas att Deco kan nöja sig med att få träningen dagen innan som födelsedagspresent; vi träffade Cissi och Jerker med respektive hundar på klubben. Turligt nog gick det bra att träna på planen trots att den var lite snöig och ännu mera tur var det kanske att inga träd ramlat på olämpliga ställen under den senaste stormen.

Vi började med uppletande och den här gången hade vi Nasse, Nalle Puh och Tiger i rutan. Vi var väldigt ambitiösa och vallade efter alla konstens regler och märkte till och med upp hörnen med snitslar. Jag vet inte vem som var snitselansvarig, jag var ju fullt upptagen med att fota 😉 men den var rätt ofyrkantig 😆

Det gick bra att träna ändå 🙂

Deco skötte sig väldigt bra med bara ett par omotiverade utflykter till grannkommunen 🙄 Bruno däremot, som alltid brukar glänsa när det är näsarbete på gång, fick problem.  Nasse och Tiger gick bra, men han gillar kanske inte Nallar? Han fick köra med Classe och det var kanske lite konstigt för honom (Bruno) och han var ganska nerpulad i mossan (Nalle Puh alltså, inte Classe)…. men ändå… Han var två decimeter i från och hittade inte stackars Nalle Puh.  Han jobbade väldigt bra i alla fall även om han till slut var övertygad om att det inte fanns mer att hämta.

Eftersom Classe körde Bönan så hängde jag i rutkanten och fotade. Trägen vinner och övning ger färdighet sägs det, i så fall vet jag inte varför bilderna blev så dåliga? Måste bero på objektivet!

Påklädning

Å hej vad det går!

Hittat Nasse!

Efter lite fika körde vi lydnad på planen. Cissi körde snällt med Classe och Bönan och petade på mig, och jag domderade med Jerker och Impe och pillade med Cissi.

Trots sol och fint väder var det kallt som i Sibirien så några bilder från det blev det inte. Den skakningsoskärpan som hade blivit då hade jag aldrig kunnat laga i photoshop 😉

Decos framåtsändande är rakt, för långt och med ganska dålig tempoväxling vid gruppen. Eftersom jag är en lat rackare har jag inte brytt mig så mycket om det utan mest varit lycklig över att han går rakt! Det ska bli ändring nu och därför började jag ta tag i det i fredags. GÅ sakta och BROMSA IN tränade vi. Med grupp och allt! Tack för att ni stod där och frös för vår skull! Det gick riktigt bra och som vanligt är det bara att nörda på.

Den lilla petitessen med fotgåendet innan sändandet behöver också filas på. Ivägskickandet är inget problem, det går i hundra knyck, men att gå fot är. Sammanfattningsvis kan vi väl säga att han går lite väl långt fram 🙄

Körde skall med kommendering och minsann, då visste lilla Gullet exakt vad som komma skulle och tjuvade i gång lååångt i förväg! ♥

Classe och Bönan körde framförgående och linförighet och framförgående måste jag nog säga håller på att utvecklas till Brunos bästa gren! I alla fall så här långt…

På vägen hem från klubben hade vi sällskap av vinterns hittills finaste himmel 🙂

Om åtta veckor är det Vasaloppet och sen är det VÅR!